jaha
Jag känner mig just nu så hopplös. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte vart jag ska gå. Jag är desperat efter att få komma bort. Men chansen att få åka på läger osv är ungefär på 30%. Jag behöver pengar så grymt mycket. Och en man erbjöd mig 500 kronor för varje gång jag visar mig utan kläder på cam för honom plus att skicka bilder. Jag har inte svarat honom men har lovat många jag bryr mig om att jag inte ska göra det. Och jag kommer inte att göra det.
Jag är så trött på alla gubbar som finns där ute. Hur kan man ha mod och hur kan man få in i sin hjärna att man ska gå och fråga en 13 årig tjej om hon vill ha cam6 eller liknande med henne. Det är så sjukt. Jag vill bara utrota varenda en. Hur kunde jag bli så här? Hur kunde jag bara handla typ om sex. Varför känns det som om jag har blivit någon slags sexsymbol? Det är ju bara inte rätt. Jag hatar det. Hur i helvete ska jag få av mig den här känslan?
Jag blir så rädd av mina tankar också. Mitt liv är inte alls så jätte dåligt egentligen... Men ändå så ber jag i hemlighet om att jag ska krocka med bilen osv för att dö.
Men ibland så glömmer jag allt det där och är lycklig. Vissa personer gör mig verkligen lycklig. Som Jennifer, hon får mig att skratta hon gör min dag. Men så fort jag är ensam kommer den hopplösa läbbiga känslan tillbaka.
Jag tror jag levde i någon fantasi värld när jag trodde att kanske inte alla killar var galna i sex. Jag trodde att de fanns någon som inte bara tänkte på det. Och det gör det. Men just den personen kommer jag aldrig få igen så det spelar ingen roll längre.
Mitt liv är inte värt att leva utan dig, Matthew Jimmie Jones. Men ändå gör det ingen skillnad alls.

Jag är så trött på alla gubbar som finns där ute. Hur kan man ha mod och hur kan man få in i sin hjärna att man ska gå och fråga en 13 årig tjej om hon vill ha cam6 eller liknande med henne. Det är så sjukt. Jag vill bara utrota varenda en. Hur kunde jag bli så här? Hur kunde jag bara handla typ om sex. Varför känns det som om jag har blivit någon slags sexsymbol? Det är ju bara inte rätt. Jag hatar det. Hur i helvete ska jag få av mig den här känslan?
Jag blir så rädd av mina tankar också. Mitt liv är inte alls så jätte dåligt egentligen... Men ändå så ber jag i hemlighet om att jag ska krocka med bilen osv för att dö.
Men ibland så glömmer jag allt det där och är lycklig. Vissa personer gör mig verkligen lycklig. Som Jennifer, hon får mig att skratta hon gör min dag. Men så fort jag är ensam kommer den hopplösa läbbiga känslan tillbaka.
Jag tror jag levde i någon fantasi värld när jag trodde att kanske inte alla killar var galna i sex. Jag trodde att de fanns någon som inte bara tänkte på det. Och det gör det. Men just den personen kommer jag aldrig få igen så det spelar ingen roll längre.
Mitt liv är inte värt att leva utan dig, Matthew Jimmie Jones. Men ändå gör det ingen skillnad alls.

Kommentarer
Trackback